kram på er

försenad till jobbet igen, som vanligt. och som vanligt kommer jag att jobba över, man får skylla sig själv...

så ringer mamma just när jag som bäst är på väg och lämna lägenheten, skrapa ihop matlådan, sminka till mig lite, hon får vänta. när jag äntligen har kommit utanför lägenheten ringer jag upp henne och hon tackar för pengarna jag har satt in.

jag börjar berätta hur knapert jag hade det förrra månaden och hur skönt det känns nu när jag kan lägga undan lite pengar och även köpa vinterjacka och vinterskor. plus att jag har köpt färg och en byrå för att fixa till köket lite tills den stora renoveringen kommer. vill trivas under tiden, kommer nog att ta ett tag innan jag har lyckats skarpa ihop tillräckligt.

sedan berättar jag vidare att jag mår bra och börjat träna ordentligt nu och börjat äta nyttigare och till och med gått ner lite. helt enkelt att livet känns tipptopp och att jag lägger ner en hel del energi på mig själv, för en gångs skull, utan något drama från något annat håll. mamma blir glad och ger mig en kram i telefonen, får bli så med avstånden..

kommer till jobbet och känner mig glad efter samtalet med mamma. funderar på hur jag bäst ska måla mina skåpluckor och byrån jag har köpt.

pratar med min chef som berättar att min kollega som jag arbetar för och med, hans frus cancer har spridit sig och det finns inget mer de kan göra..

kan inte sluta tänka på det.

jag är så tacksam för att mina nära och kära mår bra, jag älskar er allihopa. utan er är jag så mycket mindre, jag växer av er kärlek och jag hoppas ni växer av min kärlek till er. nu tar vi hand om varandra.