livet.

sjukt. sa hemskt att lasa vad carro skrev nedan. I forra veckan sa gick jag fran jobbet i nagorlunda bra tid for en gangs skull o var underbara vaktmastare/alltiallo skamtade med mig (som vanligt)... tjugo minuter senare kollapsar han o hans hjarta stannar. han har nu vaknat upp efter ett antal dagar i koma men kan fortfarande inte andas sjalv. han var visserligen inte supersmal men annars friskheten och piggheten sjalv.
jag och mina kollegor lars o joan var uppe i nordirland i helgen pa en underbar roadtrip - avslappnad men mycket rolig.. pa sondagsformiddagen far lars reda pa att sin mormor dott o att han far andra sin planerade resa till sin flickvan som flyttat fran usa till tyskland for hans skull for att istallet aka pa begravning.

ibland maste man ju bara undra vad poangen med allt ar?

och for att dra det till en hemskt egoistisk egen niva.. hur kan det komma sig att nar man accepterat laget o insett att resa hem skulle passa bast pa alla nivaer att ett jobb dyker upp pa andra sidan irland som komplicerar saker o ting?

jag sager som caroline, tack alla som ar friska (o alla som inte ar det)for att ni finns o lyser upp..